SVE
Min dotter Tove är 4 år. Hon kan, när hon vill, slå på sitt mörkerseende. Jag har funderat en del på vad hon ser när hon slår på sitt mörkerseende. Det kanske finns ett paralellt universium som hon glider in i. Jag frågade om jag fick fotografera henne när hon har mörkerseende. Vi gick därför ut till en park där vi bor. Vi gick runt och ibland slog hon på sitt mörkersseende. Då tog jag några porträttbilder. Jag frågade sedan vad det var hon såg och hon svarade.Allt var ting som fanns omkring oss men jag följde med henne i ögonblicken och vi tittade närmare på träden och djuren och gräset och sakerna som fanns på lekplatsen omkring oss. Jag har inte svårt att associera mörkerssendet med fotografiet som medium. Därför blev jag nyfiken på den här egenskapen som hon numera har. Filmrullens positiva och negativa egenskaper kan nästan liknas med hennes mörkerseende. Inverteringen blir något nytt annat men något som ändå påminner om det som fanns. Jag tänker också på hur fotografiets närhet till verkligheten ständigt lurar oss att tro på innehållet som äkta eller sant.
ENG
My daughter Tove is 4 years old. She can, whenever she wants, turn on her night vision. I’ve been thinking a lot about what she sees when she turns on her night vision. Maybe there is a parallel universe that she slips into. I asked if I could photograph her using the night vision. We therefore went out to a park where we live. We walked around and sometimes she turned on her night vision so I could take a photo. I took some portraits and asked her what she saw and she replied. Everything was things that were around us but I joined her in the moment and we looked more closely at the trees and the animals and the grass and the things that were in the playground around us.
I have no difficulty in associating the sense of night vision with photography as a medium. Therefore, I became curious about this quality that she now has. The film reel’s positive and negative qualities can almost be compared to her night vision. The inversion becomes something new, different, but something that is still reminiscent of what was there. I also think about how photography’s closeness to reality constantly tricks us into believing the content as genuine or true.
