Hanna Resvoll-Holmsen står ved en trestamme en høst- eller vårdag (Gunnar Holmsen 1915)
2021/2023
fotografi av gunnar Holmsen modifierade av mia rogersdotter gran.
Archival pigment print monterat på aluminium, 2023
SV
18 nästan identitiska bilder på Hanna Resvoll Holmsen intill ett träd. Bilderna är tagna av hennes man Gunnar Resvoll Holmsen 1915, det är antingen under en höst eller en vårdag (enligt arkivet).
Först tror jag att det handlar om 18 olika exponeringar. Men jag förstår efter ett tag att det är 18 olika kopieringar. De har alla sparats. Oftast väljs en bild ut och sparas. Men här finns alla kvar och alla har följt med samlingen till Oslos Nasjonabiblioteket. Alla har blivit digitaliserade. Jag tänker länge på det händelseförloppet. Hanna står lite i ofokus - är det egentligen ett självporträtt?
Jag jag inte släppa bilderna och bestämmer mig för att göra ett verk av dem. Jag efterarbetar dem digitalt. Skriver ut och monterar dem på en hård platta i aluminium. Det är något med den imperfekta. Det valda och det bortvalda som ajg alltid blir nyfiken på när det kommer till fotografiet. Varför väljer vi en bild av flera exponeringar eller kopieringar? Porträtten på Hanna speglar både detta och min egen förmåga att bli så intresserad av något - eller någon.
2021 hittar jag en gammal anteckningsbok från 2014 med noteringen: ‘Jag drömde att jag var Hanna Resvoll Holmsen’ och minns plötsligt den kvinnliga botanist som tidigt 1900-tal bröt mot normer och förväntningar i både sitt yrkesliv och privatliv. 2014 spenderade jag 6 månader i Tromsø, Norge. Det var då jag bestämt gick till Polarbiblioteket för att ta reda på hur många kvinnliga polaräventyrare det fanns i historien. Det var där jag läste om Hanna Resvoll Holmsen för första gången. Inspirerat av henne gjorde jag verket, Me as an Arctic Hero.
Hanna Resvoll Holmsen (Norge, 1873-1943) var ofta ute själv på fältresor för att studera arktiska växter. Under två somrar tältade hon på Svalbard. Hon reste dit med ett forskningsfartyg som släppte av henne på en strand, så var hon där tills hösten kom och hon blev hämtad igen. Hon hade oftast med sig en kamera på sina resor och fotograferade flitigt. Fotografiet skulle följa henne under hela hennes yrkesverksamma karriär och i Norge anses hon som en pionjär inom tidig färgfotografi.
När jag 2021 hittar anteckningen igen, efter 7 år, har Resvoll Holmsens fotografier digitaliserat genom Norges Nationalbibliotek. När jag genom informationen i arkivet förstår att vi varit på Varangerhalvön med 110 års mellanrum, 1909 och 2019, ser jag att vi besökt samma platser. Projektet handlar om vårt gemensamma intresse för naturen, växterna och plats. Jag väver samman våra gemensamma kontaktytor, vår nyfiken på vår omgivningen - som yrkeskvinnor , som forskare och som mödrar.
ENG
18 almost identical photos of Hanna Resvoll Holmsen next to a tree. The pictures were taken by her husband Gunnar Resvoll Holmsen in 1915, it is either during an autumn or a spring day (according to the archive).
First, I think it's about 18 different exposures. But I understand after a while that there are 18 different copies. They have all been saved. Usually an image is selected and saved. But all are still here and all have accompanied the collection to Oslo's National Library. All have been digitized. I think about that sequence of events for a long time. Hanna is slightly out of focus - is it really a self-portrait?
I I do not release the images and decide to make a work of them. I post-process them digitally. Prints and mounts them on a hard aluminum plate. There is something about the imperfect. The selected and the unselected that I am always curious about when it comes to photography. Why do we choose an image of multiple exposures or copies? The portraits at Hanna reflect both this and my own ability to become so interested in something - or someone.
In 2021, I find an old notebook from 2014 with the note: 'I had a dream in which I was Hanna Resvoll Holmsen' and suddenly I remember the female botanist who in the early 20th century broke norms and expectations in both her professional life and private life.
Hanna Resvoll Holmsen (Norway, 1873-1943) was often out by herself on field trips to study Arctic plants. For two summers she camped on Svalbard. She traveled there with a research ship that dropped her off on a beach, so she was there until fall came and she was picked up again. She usually took a camera with her on her travels and photographed extensively. The photograph would follow her throughout her professional career and in Norway she is considered a pioneer in early color photography.
When I find the note again in 2021, after 7 years, Resvoll Holmsen's photographs have been digitized through Norway's National Library. When I understand that we were on the Varanger Peninsula 110 years apart, in 1909 and 2019, I find more and more traces of our meeting. As a professional woman, as a researcher and in motherhood.
18 nästan identitiska bilder på Hanna Resvoll Holmsen intill ett träd. Bilderna är tagna av hennes man Gunnar Resvoll Holmsen 1915, det är antingen under en höst eller en vårdag (enligt arkivet).
Först tror jag att det handlar om 18 olika exponeringar. Men jag förstår efter ett tag att det är 18 olika kopieringar. De har alla sparats. Oftast väljs en bild ut och sparas. Men här finns alla kvar och alla har följt med samlingen till Oslos Nasjonabiblioteket. Alla har blivit digitaliserade. Jag tänker länge på det händelseförloppet. Hanna står lite i ofokus - är det egentligen ett självporträtt?
Jag jag inte släppa bilderna och bestämmer mig för att göra ett verk av dem. Jag efterarbetar dem digitalt. Skriver ut och monterar dem på en hård platta i aluminium. Det är något med den imperfekta. Det valda och det bortvalda som ajg alltid blir nyfiken på när det kommer till fotografiet. Varför väljer vi en bild av flera exponeringar eller kopieringar? Porträtten på Hanna speglar både detta och min egen förmåga att bli så intresserad av något - eller någon.
2021 hittar jag en gammal anteckningsbok från 2014 med noteringen: ‘Jag drömde att jag var Hanna Resvoll Holmsen’ och minns plötsligt den kvinnliga botanist som tidigt 1900-tal bröt mot normer och förväntningar i både sitt yrkesliv och privatliv. 2014 spenderade jag 6 månader i Tromsø, Norge. Det var då jag bestämt gick till Polarbiblioteket för att ta reda på hur många kvinnliga polaräventyrare det fanns i historien. Det var där jag läste om Hanna Resvoll Holmsen för första gången. Inspirerat av henne gjorde jag verket, Me as an Arctic Hero.
Hanna Resvoll Holmsen (Norge, 1873-1943) var ofta ute själv på fältresor för att studera arktiska växter. Under två somrar tältade hon på Svalbard. Hon reste dit med ett forskningsfartyg som släppte av henne på en strand, så var hon där tills hösten kom och hon blev hämtad igen. Hon hade oftast med sig en kamera på sina resor och fotograferade flitigt. Fotografiet skulle följa henne under hela hennes yrkesverksamma karriär och i Norge anses hon som en pionjär inom tidig färgfotografi.
När jag 2021 hittar anteckningen igen, efter 7 år, har Resvoll Holmsens fotografier digitaliserat genom Norges Nationalbibliotek. När jag genom informationen i arkivet förstår att vi varit på Varangerhalvön med 110 års mellanrum, 1909 och 2019, ser jag att vi besökt samma platser. Projektet handlar om vårt gemensamma intresse för naturen, växterna och plats. Jag väver samman våra gemensamma kontaktytor, vår nyfiken på vår omgivningen - som yrkeskvinnor , som forskare och som mödrar.
ENG
18 almost identical photos of Hanna Resvoll Holmsen next to a tree. The pictures were taken by her husband Gunnar Resvoll Holmsen in 1915, it is either during an autumn or a spring day (according to the archive).
First, I think it's about 18 different exposures. But I understand after a while that there are 18 different copies. They have all been saved. Usually an image is selected and saved. But all are still here and all have accompanied the collection to Oslo's National Library. All have been digitized. I think about that sequence of events for a long time. Hanna is slightly out of focus - is it really a self-portrait?
I I do not release the images and decide to make a work of them. I post-process them digitally. Prints and mounts them on a hard aluminum plate. There is something about the imperfect. The selected and the unselected that I am always curious about when it comes to photography. Why do we choose an image of multiple exposures or copies? The portraits at Hanna reflect both this and my own ability to become so interested in something - or someone.
In 2021, I find an old notebook from 2014 with the note: 'I had a dream in which I was Hanna Resvoll Holmsen' and suddenly I remember the female botanist who in the early 20th century broke norms and expectations in both her professional life and private life.
Hanna Resvoll Holmsen (Norway, 1873-1943) was often out by herself on field trips to study Arctic plants. For two summers she camped on Svalbard. She traveled there with a research ship that dropped her off on a beach, so she was there until fall came and she was picked up again. She usually took a camera with her on her travels and photographed extensively. The photograph would follow her throughout her professional career and in Norway she is considered a pioneer in early color photography.
When I find the note again in 2021, after 7 years, Resvoll Holmsen's photographs have been digitized through Norway's National Library. When I understand that we were on the Varanger Peninsula 110 years apart, in 1909 and 2019, I find more and more traces of our meeting. As a professional woman, as a researcher and in motherhood.
